Alla - är inte lika
Att inspireras, få nytt bränsle och nya intryck är viktigt var helst vi är verksamma. STHFs TandhygienistDagar var ett sådant tillfälle när glädjen och inspirationen fick sig en rejäl dos.

Jag har också träffat kollegor på facklig kurs som med blandad erfarenhet från förenings- och förhandlingsverksamhet bjöd på inspiration och nya tankar kring tandvården och vårt yrkesområde. Det finns en stor yrkesstolthet och vilja att utvecklas inom såväl yrket som i tandvården.

Synen på hur man arbetar med oral hälsa i den utåtriktade verksamheten och hur man prioriterar detta skiljer sig stort. Allt från strålande exempel där man tagit fasta på tandhygienistens kompetens och bedriver ett tydligt, målmedvetet och strategiskt arbete för att stärka den orala hälsan, till sorgliga exempel där tandhygienisten mer eller mindre är bortplockad från detta viktiga arbete bland barn och unga.

Det skulle vara mycket spännande, när nu landstingens Frisktandvård är införd på de flesta håll i landet, att man i större utsträckning också stärker underifrån med utåtriktad verksamhet som komplement i barn- och ungdomstandvården.
Just nu tycks det finnas en stor iver i tandvården att skriva dokument om allt mellan himmel och jord, och i synnerhet vad som ska gälla för tandhygienister. Man kan nästan tro att vi lyder under någon annan lagstiftning än andra legitimerade yrkesutövare.

Ett problem är att många verksamhetschefer och ledare inte vill hantera olikheter i kompetens, erfarenhet och kapacitet och därför efterfrågar tydliga regler. På flera håll har man tagit fram dokument som beskriver verksamhetsledningens övergripande syn på hur verksamheten ska bedrivas, och det är gott och väl så länge man förstår att det inte alltid handlar om lagreglerade rutiner. Det finns idag inte lagreglering gällande t ex revisionsintervaller, hur ofta någon ska kallas till tandläkaren, vem som får skriva remiss eller att det ska finnas en patientansvarig tandläkare. Däremot kan man besluta om rutiner som reglerar detta och hur verksamheten skall bedrivas. Precis som den egen-företagande tandhygienisten beslutar om vilka rutiner som gäller i den egna verksamheten, beslutar landsting eller privat arbetsgivare om sin verksamhet, allt ifrån lagar och förordningar. Det är viktigt att diskutera med verksamhetschefer om vår kompetens utifrån ett individuellt perspektiv och det bör finnas utrymme för en tandhygienist med relevant utbildning och erfarenhet att ta större ansvar än den som inte har en specifik kompetens.

Vi måste våga se och diskutera att alla inte är lika, det borde finnas utrymme för individuella lösningar. Likaväl som att alla tandläkare inte har kompetens för vissa arbetsuppgifter, är inte heller alla tandhygienisters kompetens lika. En tandhygienist ansvarar alltid själv för att man har den kompetens som krävs för en specifik arbetsuppgift. Men i en verksamhet är det tillsammans med chefen som beslut tas om vad man ska arbeta med och det gäller lika för alla.
Det borde inte vara så att minsta gemensamma nämnare är norm utan att det är den enskildes kompetens och patientsäkerheten som ska vara styrande. Att tandhygienistens roll i tandvården ska bygga på tillit, respekt och ett självklart behov av hälso- främjande och förebyggande tandvård borde vara självklart.
Visst är det viktigt med tydliga regler och strukturer men det får inte bli en hämsko i tandvården, då förlorar vi möjligheten till utveckling.

Ha en riktigt skön sommar!

Yvonne Nyblom

Victoria Gyzander och Oscar Silfvelängtan, tandhygieniststuderande vid Tandhygienistprogrammet, Hälsohögskolan i Jönköping skriver i en artikel om sina upplevelser som utbytesstudenter i Vietnam, Da Nang. Syftet var att utforska tandvård, praktisera på klinik samt skriva sin kandidatuppsats om hygien och smittskydd.